Man får ha dåliga dagar

 

Har alltid sådana här bilder på Emilia från olika tillfällen då jag har fotat henne.  Anledningen är för att jag säger något i stil med ”du behöver ju inte se så arg/seriös ut”, haha.

 

Hur som helst, precis som hon ser ut på bilderna – så kände jag mig igår.  Jag hade nog otur från att jag klev upp tills att jag gick och lade mig.  Fyfarao vilken riktig skitdag.  Jaa, jag vet.. man skall njuta varenda minut, carpe diem, ta vara på dagens alla stunder, livet är kort yadayadayada – jag brukar leva efter sådana ordspråk för jämnan… MEN ibland har man pissdagar och då får man tycka att allt är piss också.

Jag vet inte hur många gånger under gårdagens gång som jag bara kände för att sätta mig ned och börja störtböla.  Det hade dock inte hjälpt så mycket så jag sket i det och bet ihop.

 

Det mesta gick i alla fall emot mig, ena saken efter den andra.  Sedan ringer min kära dotter och berättar att hon blev av med sin väska på tåget.  Jag ringde runt till tusen olika nummer hos SL, blev kopplad till olika stationer och människor och kontrollanter.  Men väskan är borta.  Problematiken i det hela var att Emilias hemnycklar låg i väskan och inte nog med det så fanns vår adress uppskriven i väskan.

Jag såg framför mig hur hundra knäppgökar och freakshows dök upp i min lägenhet så jag fick panik.  Jag var givetvis tvungen att ringa och byta lås som gick på ett par tusen kronor.  Roligare kan man ju ha för dom där tusenlapparna, men jaja.  Vi slipper en freakfestival här hemma (eller inbrottstjuvar, eller stalkers).

Så du människa, som tog en barnväska med amerikanska flaggans mönster på.  Hoppas du hittade något skojigt i den? Typ en 11-årings idrottskläder, läxor och småsaker som hon fått av vänner.  Och så nycklarna då förstås, men dom funkar inte så bra längre kan jag då meddela.

Emilia mådde såklart inte bra efter detta och skämdes ihjäl.  Jag sa att det är sådant som händer dom flesta någon gång, att vi får ersätta dom sakerna som går att ersätta och bara hålla tummarna för att någon väljer att lämna tillbaka väskan till slut så hon får tillbaka dom där småsakerna som hon fått av vänner som är betydelsefulla för henne (men utan värde i någon främlings ögon).  Jag kan nog lova att hon håller hårt i sina väskor i framtiden.  Så kan det gå.

 

Hur som haver så är jag bara glad att den dagen försvann.  Idag är en ny dag och då får man börja om.