Kyliga men soliga dagar

 

Dagarna flyter på, det har varit fullt hus och fullt ös här hemma i en vecka nu.  Kidsen har nu jullov och förhoppningsvis kan det innebära att dom förstår sig på det där med sovmorgon och får möjligheten att vila upp sig ordentligt.  Först måste det väl bli julafton, sedan släpper kanske lite spänning.

 

Idag är Emilia och åker skridskor som vanligt och jag och den minsta huliganen har varit ute i det soliga vädret.  Elian har ”åkt båt” och glidit runt på en studsmatta, dragit iväg på en tur med sparkcykeln och sprungit av sig energi.  Själv tog jag fram en stol och kudde och parkerade mig i solen för att tanka D-vitamin.  Jag hann sitta i exakt 2 minuter innan Elian ville ha hjälp och sällskap med att paddla och fiska och allt vad det var.

Den där ungen är extremt super-duper-överdrivet mammig just nu.  Han sitter som en klisterlapp och vägrar släppa taget oavsett vad man skulle kunna muta honom med.  Han har alltid varit mammas lilla pojke, men han har ändå varit duktig på att sysselsätta sig lite själv och inte hängt efter mig som en svans konstant. 

Men nu är det verkligen så.  Ordet ’mamma’ ekar i huvudet, det får jag höra tremiljoner gånger om dagen.  Mamma-mamma-mammaaää…

 

Hur som helst så skall vi väl invänta det stora barnet innan vi bakar lite pepparkakor.

Igår fixade vi med ett pepparkakshus.  Det började bra och precis när jag tänkte att det gick otroligt smidigt så tappade jag kokhett smält socker på tummen.  Reflexmässigt så hoppade jag till, tappade ena delen till skorstenen i kastrullen och fick panik över om jag skulle prioritera min tumme som brändes sönder av sockret alternativt rädda pepparkaksbiten som drunknade.  Dilemma liksom.  Båda barnen stod och stirrade på mig som ett par frågetecken och undrade vad fasen jag höll på med när jag hoppade omkring och svor.

Någon brännblåsa senare så fick vi ändå upp huset, kidsen kladdade med kristyr och godis och nu har vi ställt in huset i ett glasskåp.  Annars äter katten upp det förstås.