Känslomässiga vårtider

 

Solen skiner och vårblommorna blir bara fler och fler.  Jag och Elian blir helt lyriska när vi går till förskolan och upptäcker nya blommor varje morgon.  Som jag hade längtat efter detta, efter den här årstiden och allt som hör till (förutom allergibesvär – men det är nästan värt det ändå tror jag).

Allt blir på något sätt lättare när jag vet att det är vår, när solen färgar mina bländande vita kinder lite grann, när kylan försvinner mer och mer och sommaren inte är så långt borta.  Allt som är jobbigt blir på något sätt enklare att hantera, även om det inte är enkelt.  Alls.

 

Som ni vet så går jag och dottern min igenom lite känslomässiga tider just nu.  Vissa stunder är bra, andra dåliga, ibland bättre och ibland sämre.  Det går upp och ned.  Ibland är man ledsen, ibland arg, ibland förvirrad och ibland besviken.  Men vi pratar-pratar-pratar trots att man även vill komma på andra tankar ibland.  Vi fokuserar på sådant som gör oss glada, vi skrattar, vi ser fram emot saker och så kan det komma tårar igen.  Man måste bara få bearbeta allt ordentligt.  Och det gör vi, hand-i-hand och med ett enormt stöd på sidan om.

Det gäller bara att hålla huvudet högt och hoppas på att alla parter vill göra det bättre.  Jag känner mig i alla fall stark nog att stå upp för både mitt barn och mig själv.  Hoppet är det sista som lämnar en, det kommer bli bra… det måste bli bra!