5 saker som skrämmer mig

Utöver vanliga rädslor och fobier som jag har skrivit om förut, t ex stora hundar och getingar, så finns det så mycket som kan skrämma mig när jag väl sätter igång med grubblandet. Här är fem känsliga saker:

– Att se mina barn ledsna eller sårade. Det är den värsta känslan i världen och med tiden, nu när dom blir äldre, så blir även känslorna deras starkare och dom blir därmed mer sårbara. Jag önskar nästan dagligen att jag kunde beskydda dom från all elakhet och ondska på jorden. Jag önskar att hjärtan aldrig kommer att krossas, att besvikelse skall vara i minsta möjliga grad och att smärta inte ens skall behöva existera.

– Att det finns barn vars föräldrar inte tänker eller känner såsom man skall. Att vissa inte är älskade, önskade eller ens i trygghet. Det skrämmer mig att vissa föräldrar har en förmåga att inte bry sig helt enkelt.

– Ålderdom och döden. Japp, jag funderar mycket på det och det skrämmer skiten ur mig. Jag vet att för varje dag som går så blir jag äldre och det blir en mindre dag med mina nära och kära. Knäppt? Jo, kanske det. Jag skräms även av tanken att mitt livs kanske bästa år bara passerar.

– Att behöva känna sig ensam i tvåsamhet eller att tappa kärleken. Också galet läskigt.

– Att något plötsligt kan hända mig. Tänk om jag faller ihop eller blir överkörd eller är med om vilken olycka som helst. Jag är inte rädd för det pga egoistiska orsaker, men vad skulle hända med barnen då? Huuuuu.

Obs! Jag går inte runt med inställningen om att detta skall hända såklart. När barnen är ledsna så gör jag allt för att vara en stor trygghet och överösa med en massa kärlek. När jag skräms av ålderdom eller döden så peppar jag mig själv till att ta vara på nuet lite extra och komma ihåg exakt varenda positiva punkt jag har i livet. När jag funderar på vad som skulle hända med barnen om jag var med om en olycka så rycker jag upp mig själv med att konstatera att trots att dom kanske bara har en (biologisk) förälder i sitt/sina liv, så finns det så många andra närstående som älskar dom av hela sina hjärtan.
Men att jag grubblar… det har jag alltid gjort och kommer troligtvis alltid göra. Det är bara sån jag är, så jag funkar. Jag tänker, känner, analyserar och tänker lite till. Vissa saker kommer alltid kännas läskiga bara.