En vanlig morgon

 

Från i morse, när solen gjorde sig påmind och målade ett skinande mönster på våra väggar.  Och så min kära son, som behöver lugn och ro och inte alls gillar det där med stressiga morgnar.  Här satt han, alldeles nyvaken med en rostmacka i handen, som han tuggade i sig lååångsamt.  Ibland tror jag att han utmanar sig själv genom att göra allt så sakta som möjligt på vardagsmorgnar.

Storasystern däremot, hon är virvelvinden själv… som far runt på morgonen, dundrar, låter, stressar, skyndar och har så himlans bråttom (trots att hon har all tid i världen på sig).  Allt för att komma fram till skolan så tidigt som möjligt.  Tydligen är det viktigt att hänga med kompisarna ett bra tag innan första lektionen.

Vi är nog lite olika, alla tre, på morgonkvisten.  Jag är väl placerad i något slags mellanläge.  Jag vill inte sitta i lugn och ro i sjutton timmar.  Men jag pallar inte med allt för mycket stress heller.  Jag är lite neutral och mittemellan.

 

Hur som helst, så började den här dagen smått virrigt också.  Jag drömde otäcka mardrömmar i natt, var helt slut när det var dags att gå upp, fick för mig att jag hade tidig tvättstuga så jag sorterade tvätt och sprang ned.  Men jag var helt fel ute, jag skulle tvätta ikväll egentligen.  Väldigt onödigt av mig.  Men jag fick lite extra motion genom att springa upp och ned med de tunga kassarna.  Man får ju tänka positivt!