En mörk men stilla morgon

 

I morse vaknade man upp till dystert väder igen.  Mörkret gjorde så att det kändes som om man hade vaknat upp i november igen.  Jag övervägde att strunta i min morgonrunda, ta den enkla vägen med ett paraply och bara komma in igen så fort som möjligt.  Men jag övertalade mig själv att ta omvägen och det är jag glad för.

Elian fick ha med sig sitt lilla paraply på vägen till förskolan och det var väl morgonens höjdpunkt för honom.  Sedan vinkade jag adjöss och gick iväg.

Jag fylldes av ett inre lugn.  Allt var så stilla och harmoniskt så jag knäppte ett par mobilbilder.  Det spelade ingen större roll att små regndroppar föll, jag var bara väldigt glad för att det inte blåste.