En vanlig morgon
Publicerad,
Ord som jag ofta tänker på, allt har sin mening och händer av en orsak.
Onsdagen började med ännu en kämpig lämning på förskolan. Han är så himla glad och spexig när vi väl kliver in där, visar upp allt för mig och pratar med sina kompisar. När det väl är dags att kramas och säga adjö så bryter han ihop i vanlig ordning, för att sedan ha jätteskoj hela dagen. Han klarar inte av att säga hej då, men jag hoppas verkligen att den fasen (?) går över snart.
Hur som helst så hann jag därefter prova nya skorna och jepp, snabba var dom. Sköna skor och sköna intervaller. Älskar att kunna rensa tankarna ordentligt på morgonkvisten, köra slut på kroppen men ändå få en massa energi.
Nu skall jag ta tag i en massa praktiska saker. Ha en skön dag!
De där faserna har kommit och gått med vårt äldsta barn, vi har dem fortfarande även nu på skolan. Medans tvåan sätter gränser för hur långt in på förskolan som vi får komma. Oftast bara till grinden in på avdelningen och sen ska vi säga hejdå där.
Men ettan är precis som du skriver, glad på vägen, nästan tröstlös när vi ska gå, men sen fungerar hela dagen jättebra.
Dessutom har vi pratat om att jag (eller pappan) ska vara med en dag i skolan, men det vill hen inte alls. Så vi fastnar lite i ett läge där barnet inte vill att vi går, men vill inte heller att vi är kvar… hur löser man det?
Åh om du bara visste hur det kändes för mig just idag att komma in här och läsa ditt citat. Kanske är det just så, jag hoppas verkligen det.. Det är märkligt ödet ibland..