Tankar hit och tankar dit

– Lojalitet och respekt till 100% gör så att man lätt kan bli hjärntvättad. Man tar till sig ord, åsikter, synpunkter och andras känslor till en så stark grad att man sugs in i det och helt plötsligt håller med om allt. Man kan nog bli övertalad till att säga eller göra vad som helst. Och även om man en dag vaknar upp och inser att man begått så många misstag och gjort så fel, efter vad man trodde var rätt vägledning, så är man konstigt nog ändå lika lojal innerst inne.
– Att förlåta är nog en sak som kräver mer styrka och mod än något annat. Det låter enkelt; att förlåta. Men i vissa fall är det det svåraste som finns, men det är så himla viktigt att både kunna förlåta sig själv för snedsteg och förlåta andra som kan ha sårat eller förstört på något sätt.
– Jag är lite trött på skitsnackare som lever på att skapa rykten. Jag lider verkligen med sådana människor som förfyller sina liv med att sprida smuts om andra. Varesig saker stämmer eller inte, vilket det sällan gör, så är jag totalt ointresserad. När skitsnack som handlar om en själv kommer tillbaka till mig, så skakar jag mest på huvudet och tycker synd om människan/människorna som har ett sådant fruktansvärt tragiskt behov att göra som dom gör.
– Människor som saknar självrespekt skrämmer mig lite. Jag vet inte hur jag skall hantera dom. Jag vill mest skaka om personen och skrika ”fattar du inte att du är värd mer!?”. Detsamma gäller människor som jämt ser sig själva som ett offer. Sanningen är att dom flesta har gått igenom något svårt någon gång i livet, dom flesta har någon gång blivit behandlade fel. Men jag förstår inte hur man tillåter sig själv att leva sitt liv genom att gå runt och tycka synd om sig själv. Jämt, år efter år. Någon gång måste man låta livet gå vidare och våga se sig själv som en krigare istället.
– Jag tittar ofta på mina barn, länge, och känner en våg av stolthet skölja över hela min själ. Visst kan dom självklart driva mig till vansinne och så kan jag tänka att ’det är fasen inte såhär jag uppfostrar dig i alla fall’. Men barn är ju barn. Hur som helst så har jag aldrig varit mer stolt över något annat, mina barn är det bästa som hänt mig, min drivkraft, min glädje och hela mitt liv. Jag är stolt över människorna dom har blivit och över mig själv som format dom. Skulle inte missa deras utveckling för något annat i hela världen.
– Tack vare mina barn och vårt liv så har jag insett att allt sker av en anledning. Det finns en mening bakom allt. Allt blev som det blev, för det bästa. När motvind närmar sig så tar jag mig igenom det med tankarna om att det blir bättre och att det jobbiga behövde ske av någon speciell anledning. Det får man se senare, i framtiden, när man promenerar i medvind igen.
– Jag känner en enorm tacksamhet och värme för en person som har funnits i vått och torrt i många år nu. Bästa vänner, par, förlovade, vänner, ovänner… vilken roll han än har haft i mitt liv så har det inte påverkat något annat, större och finare. Han har tagit till sig mina barn som sina egna och är den som följt allt. Den som frågat mer eller mindre dagligen hur deras dag varit, hur dom mår, vad dom lärt sig, hälsat vid högtider och födelsedagar osv. En människa med större hjärta får man leta efter. Båda kidsen avgudar honom till tusen och jag har full förståelse för det.
– Framtiden skrämmer mig. Jag vill leva här och nu, jag vill ta vara på allt, vara den bästa versionen av mig själv som jag bara kan vara, bättra på det sämre och njuta av det positiva. Men dagarna bara försvinner. Barnen är stora, det händer så mycket, hela tiden händer det så jäkla mycket…
Håller med dig i alla dina punkter …
Underbart med en sådan vän, i vått och torrt , oavsett väder och vind .. kram på er
Hej Denize!
Jag rekommenderar att du provar compression calves till dina benhinnor. Jag har själv lidit mycket av det och de hjälper till en viss del. Det finns många olika märken, själv har jag använt Zeropoint.
Ha en underbar dag!
Du kanske ska behandla honom som han förtjänar då också 🙂 Om du nu uppskattar honom så mycket som du får det att låta i text..
Absolut. Det är första gången på många år som jag bara "skriver det i text". Han vet att jag uppskattar allt. Om han på riktigt skulle säga annat så skulle jag bli extremt förvånad.