När man är 4 år och livet är hårt
Publicerad,
Eftermiddagen i ett nötskal. Man hämtar en superduperlycklig Elian, han spexar enda ut till hallen på förskolan, vidare ut på gården, säger hej då till alla vänner med entusiasm, vi stänger grinden efter oss och där och DÅ försvann all energi. ”Orkar inte gå, orkar inte gå”. Ibland hör nog hela Nynäshamn att han inte orkar gå.
Sedan blir han glad när han får syn på vårt hus, springer plötsligt lite, vi öppnar porten och krasch. Han måste lägga sig ned. Att gå några meter extra, nå vår ytterdörr och kliva in och hem får liksom vänta. Man måste vila upp sig lite först.
(Emilia gör givetvis inte så, sådana fasoner slutade hon med för sisådär 5-6 år sedan, men hon sympati- lade sig ned en stund, hon också – why not, liksom? Nästa gång skall jag kanske också lägga mig där – då blir nog Elian chockad).
Och så här just nu: Två sega kids ligger här i soffan bredvid mig och glor på film/spel. Maten är i ugnen (det blir kyckling-något med smörslungade grönsaker). Sedan längtar jag bara efter en massa lugn och ro.
Ja, det måste du absolut testa, att lägga dig ner alltså. Hade en bekant som gjorde det i mataffären när hennes minsta skrek efter godis haha då blev det tyst. Stackars barn haha !
Haha ungar! Min minsta ska plpcla upp, undersöka och ta med sig ALLT hem från dagos. Bär, pinnar, stenar och sniglar. Jisses 😀
Ha det gott!
fin bild