Barn får inte åka på semester
Publicerad,
Jag satt och funderade lite och kom att tänka på en liten diskussion jag hörde för några dagar sedan på en resa, bland några äldre kvinnor. Dom sa att barn inte borde få åka ut och resa, ”På min tid fick barnen vara kvar hemma… jag tror att dom mår bäst av att bara vara hemma, med sina vanliga saker och tider”. Resten av damgänget höll med och alla nickade frenetiskt.
Ibland är det svårt att bita sig i läppen och hålla käften, jag ville så gärna avbryta. Men jag fick snällt stoppa in lurar i öronen och vrida upp volymen till max.
Hur som helst… WHAT!? Självklart mår barn bra av rutiner i vardagen, trygghet och stabilitet… absolut! Men skall ett barn inte få vidga vyerna och se världen?
”Ja, barnen mår ju bäst av att vara kvar med mormor eller farmor, så gjorde vi på min tid ja”. Men om vi först och främst tänker på alla barn utan den möjligheten, ALLA har ju inte en ”mormor eller farmor”, alla har inte barnvakter.
Skall barn aldrig få möjligheten till livserfarenhet eller att få uppleva någon annan kultur? Se att det finns annat än Sverige – bara för att barnet är just ett barn?
Jag talar nu av egna erfarenheter, som barn fick jag både resa/semestra och även flytta runt bland olika länder i världen. Första gången jag åkte var när jag var ett par veckor gammal och flyttade från Sverige.
Självklart minns jag inget av de första åren när vi bodde lite här och där, men senare skaffade jag vänner var vi än var, jag lärde mig olika språk, anpassade mig efter kulturer och i dagsläget – nu som vuxen – känner jag bara en enorm tacksamhet för allt jag har fått se och uppleva.
Alla vill ju förstås inte BO i andra länder och det är väl mer förståeligt, men nu handlade den här diskussionen om resor, att ”barn inte skall behöva lida av att åka på semester”. Jag brukar inte döma, jag brukar acceptera att människor har olika åsikter… men den här åsikten var bara för dum, även för mig.
Barn vill väl också åka på semester, se saker, uppleva saker, göra något roligt och komma ifrån den vanliga vardagen? Jag tror framförallt att det är positivt för alla människor i längden.
De kanske syftade på väldigt små barn? För i så fall kan jag ha en viss förståelse för resonemanget. Annars håller jag med dig.
Själv var jag ett sådant barn som hade föräldrar som levde på soc och där vi jämt och ständigt var fattiga. Mina föräldrar hade aldrig råd att ta oss någonstans och inte kämpade dom ( läs: pappa ) heller för att göra det möjligt för oss.
Efter varje sommarlov när skolan började så berättade alla att dom varit utomland och badat i havet osv. Själv skämdes man och höll käften och låtsades som att man haft en underbar sommar.
Som barn hade jag uppskattat att mina föräldrar tog mig utomlands och se världen. Så att lämna sina barn hemma NÄR MAN HAR råd att ta med dem ut i världen tycker även jag är helt jävla fel. Jag ska göra ALLT vad jag kan föra att ta min dotter utomlands VARJE sommar. Om det så bara är till Danmark!
Jag är själv uppvuxen med att åka på semester världen runt samt så bodde min familj i USA ett år. Jag anser att det är viktigt att åka på semester utomlands med min dotter vilket gör att jag prioriterar detta genom att spara undan ngr hundralappar varje månad till ett semesterkonto.
Jag håller med dig om att det är lärorikt att ta del av andra länders kulturer.
Att du kunde bita dig i läppen, imponerande. Själv hade jag nog lagt näsan i blöt och informerat damerna ett och annat. Blir så irriterad på sådana människor. Utvecklingen går framåt, man hade inte dator på den tiden, nu har två åringar Ipad. och sen som du säger, alla har inte möjlighet till barnvakt! Jag är helt på din sida.
Håller med Anette ovan. När det gäller små barn.. kanske 1-2 år så kanske det stämmer. Men efter det är det som du säger Denize.. dom måste ju få vidga vyerna och uppleva världen!
Väldigt inskränkta människor de kvinnorna. Sen kan jag ju förstå resonemanget om dom sett Familjer som "glömmer" sina barn för allt solande festande och supande. Tyvärr har man sett för mycket sånt också på sina resor men annars ska barnen ut och se vad som händer i världen om det så bara är till grannstaden.
Nej men herregud…! Det är så att man inte vet om man ska skratta eller gråta! Jo ibland vill man ju ha en stund för sig själv och då kan ju barnen vara hemma… men för barnens skull ska dem väl absolut med?! Seriöst? Det är ju en jättebra erfarenhet att se andra kulturer. Och ett superbra sätt att bounda med familjen! Nej, alltså… jag håller inte med de där söta damerna. Vi var på alla möjliga äventyr när jag var liten (dock inte utomlands för vi hade inte råd) och det var hur kul som helst! Nej, det låter som bittra och lätt inskränkta människor som förvägrar barn att leva. Livet börjar faktiskt före man fyller 18… 😉
Håller med dig helt och hållet! Vi har varit utomlands minst en gång varje år sedan Lea föddes 2007 och föesta gången var hon bara 2,5 månad när vi åkte till Italien. Så jag tycker helt klart att man ska låta barn uppleva semestrar om man har möjlighet till det 🙂
Tänk vad olika syn alla har på det här med barn och resa! Jag tror på att de mår bäst där deras föräldrar är. Och så länge föräldrarna har sunt förnuft.
Själv var vi i Thailand i en hel månad nu i februari/mars. Och vår son var 4,5 månader när vi åkte. Det gick hur bra som helst. Inga som helst problem. Visserligen får han inte så stor behållning av det i form av minnen – men han hade jätteskoj när vi var iväg och älskar att bada och vara med mamma och pappa hela dagarna 🙂
men va? det är så lätt att tro saker, man undrar ju hur många barn de träffar på idag… mina föräldrar dröjde med att åka utomlands med oss när vi var små men det berodde på att de tyckte det skulle vara jobbigt. inte på att det skulle vara dåligt för oss! alla har ju faktiskt inte möjlighet att åka utomlands tyvärr, men vi hade det. större delen av året är man hemma med rutiner men även barn tycker det är kul när det blir semester och man åker iväg och gör saker. vi åkte alltid upp till min pappas familjs sommarstuga i västerbotten och träffade släkten när jag var liten, det var inget vi väntade med tills jag och brorsan blev gamla utan något vi gjorde från allra första början. hade vi försökt vänta hade vi knappt fått träffa farfar och farmor eftersom de var gamla och dog när vi bara var tre och fem respektive sju och nio. ibland får man faktiskt fånga dagen lite. sommarstugan var mitt absoluta favoritställe då. okej att det "bara" var i sverige men det bröt självklart mot alla "rutiner" med dagis (som för övrigt var stängt i juli), kompisar (som för övrigt också var borta) och om man hade några fritidsaktiviteter (som förstås också hade sommaruppehåll). när vi började åka utomlands tyckte vi att det var jätteroligt. det är nog skönt för alla att komma bort ibland, barn eller vuxna.