A blast from the past
Publicerad,
Igårkväll blev jag bjuden på middag och sedan höll kvällen på väldigt länge. Vi drack bubbel och läste ur min blogg och skrattade högt. Gud, verkligen a walk down memory lane. Jag brukar undvika att läsa gamla inlägg, speciellt från Elians bebistid då jag minns hur tufft det var och jag minns ännu mer hur mycket jag ”gnällde” i form av blogginlägg. Men det var fan riktigt kul, jag inser nu hur mycket jag drev med mig själv och om mitt eget liv. Ironi på hög nivå. Jag erkände själv att bloggen var mer en sömnblogg än något annat, för det var i princip det allt handlade om. Att få mitt kaosliv att gå ihop, syskonsvartsjuka och sömnbrist. Elian var en hopplös liten bebbe och om det bara hade varit han och jag så hade allt fungerat på ett annat sätt, men nu hade jag en supersotis storasyster och vardagsrutiner att hålla koll på.
”Vagga, vyjssa, gunga, sjunga… nope. Inget passar mannen.
Nu ligger han i alla fall hyffsat nöjd här bredvid mig och suger frenetiskt på nappen. Det gör han nämligen precis innan ett utbrott… det är som att han laddar med att attackera napp.
Och japp, där kom det. Hallelujah.”
Nu ligger han i alla fall hyffsat nöjd här bredvid mig och suger frenetiskt på nappen. Det gör han nämligen precis innan ett utbrott… det är som att han laddar med att attackera napp.
Och japp, där kom det. Hallelujah.”
Hahaha, det där hade jag glömt bort men när jag läste det så kom alla minnen tillbaka. Bilden av en galen-napp-sugande-bitter-bebis.
”Som skrivet igår så var Elian ingen happy camper. Jag gjorde ju allt men det mesta passade inte ett dugg. Förrän jag märkte att han fick stora ögon när han fick syn på tvn. Och håll i er nu moralkärringar – jag placerade honom i babysittern framför tvn och han satt helt toknöjd i någon halvtimme och då rallystädade jag lägenheten så mycket jag hann med. Grymt!”
”Nej, jag har inte hängt mig själv i taket men förlåt för den tråkiga uppdateringen. Elian har varit på strålande humör idag. Not. Det började i morse strax innan vi behövde gå upp till dagis, då han bara skrek och skrek och skrek. Inget passade alls. Emilia kom någon kvart för sent till dagis med tanke på att lillebror var förtvivlad och verkligen behövde äta innan vi kunde gå. Detta uppskattades förstås inte av dagispersonalen, men jag kan inte programmera in Elians behov och humör.”
Jag minns den här dagen SÅ väl. Elian var så arg, jag stressade runt i hemmet och gjorde Emilia i ordning, vi sprang upp för den långa backen till dagis, ungen vråååålade i vagnen, jag svettades, vi kliver in på dagis, jag får skäll av personalen, jag vinkar hej då, kliver utanför grindarna och ställer mig och storgråter. Haha, sömnbrist i ett nötskal.
”Elian somnade ju redan vid 21 igår och sov rätt bra till en början. Att han sedan tyckte att vi skulle göra morgon kl 03.45 är en annan femma. Då var mamma inte glad.
En timme innan det hade jag vaggat och sjungit för storbarnet ett bra tag. Hon hade drömt mardrömmar och var helt förtvivlad. Där emellan skulle det ammas och sömnen blev väl ett par timmar sammanlagt.
Hur som helst, jag lever… det är alltid något att vara glad för!
Ännu en kväll bestående av tystnad. Jag har till och med duschat (äckelvarning, men när fan skall man hinna det? Jobbigt, måste komma ihåg mig själv så gott det går…)! Elian har sovit sedan 20-tiden. Crap, en timme tidigare än igår, dvs kommer han bestämma sig för att det är morgon en timme tidigare än igår. Alltså blir det runt 3 i natt?”
En timme innan det hade jag vaggat och sjungit för storbarnet ett bra tag. Hon hade drömt mardrömmar och var helt förtvivlad. Där emellan skulle det ammas och sömnen blev väl ett par timmar sammanlagt.
Hur som helst, jag lever… det är alltid något att vara glad för!
Ännu en kväll bestående av tystnad. Jag har till och med duschat (äckelvarning, men när fan skall man hinna det? Jobbigt, måste komma ihåg mig själv så gott det går…)! Elian har sovit sedan 20-tiden. Crap, en timme tidigare än igår, dvs kommer han bestämma sig för att det är morgon en timme tidigare än igår. Alltså blir det runt 3 i natt?”
Aaah, underbara tidiga morgnar. Eller eh? Att gå upp mitt i natten.
”Annars har det inte hänt så mycket. Jag hann i alla fall duscha när han powernappade ena gången. Nästa gång skurade jag av badrummet. Nästa gång lagade jag mat och gången efter det duschade jag av Emilia. Där emellan har jag ammat och snackat med honom… han gillar att snacka nuförtiden, han har grejer att berätta hela tiden. Undra vad! Han har även snackat en del med storasystern idag och storasystern har snackat ännu mer med mig. ”
Allt fick ske i rallytempo, när och om man fick möjligheten.
”Precis efter det sista inlägget städade jag undan efter Emilias kvällspyssel, la fram kläder åt henne till i morgon, bytte handdukar till skötbordet, gjorde mig själv i ordning för kvällen – sminkade av och borstade tänderna. Tänkte precis stänga av datorn och gå mot sovrummet då jag kom på att jag kanske borde plocka undan i köket också.
Tände lampan och möttes av en tallrik full med mat på matbordet.
Crap, just det. Elian fick ett frispel lagom till att maten var serverad (så klart) och efter det glömde jag helt bort att jag behövde äta.
Dilemma.
Skulle jag äta nu när jag precis hade gjort mig redo för att sova? Eller skulle jag duka av Emilias rester och min fulla tallrik och strunta i det? (dagens i-landsproblem)”
Tände lampan och möttes av en tallrik full med mat på matbordet.
Crap, just det. Elian fick ett frispel lagom till att maten var serverad (så klart) och efter det glömde jag helt bort att jag behövde äta.
Dilemma.
Skulle jag äta nu när jag precis hade gjort mig redo för att sova? Eller skulle jag duka av Emilias rester och min fulla tallrik och strunta i det? (dagens i-landsproblem)”
Haha, återigen, jag bara skrattar. Att äta var inget vanligt för mig, hungern försvann tillsammans med sömnbristen.
Men livet var inte bara kaos, jag var inte bara ironisk och knäpp, bloggen blandades med en jäkla massa kärlek också:
”Nu har jag suttit och stirrat i vad som känns som evigheter. Nej, jag är ingen psykopat. Men jag kan seriöst sitta och titta på min son och få tiden att gå utan problem. Han är fem veckor, men jag kan ännu inte förstå att han ÄR här, att han finns, att han är min, att han är beroende av mig och jag beroende av honom. Fan vad jag älskar honom, fan vad känslorna är sanslöst starka. Mannen i mitt liv, utan tvekan.
Allt har sin mening, det tror jag verkligen. Allt måste hända av en anledning. Jag kan erkänna att jag var skeptisk under många veckor av min graviditet med Elian. Jag förstod inte varför ”gud” ville mig så illa, varför det hände just mig, varför jag var tvungen att göra det jag gjorde – leva livet jag levde.
Men nu förstår jag. Nu fattar jag verkligen…”
Allt har sin mening, det tror jag verkligen. Allt måste hända av en anledning. Jag kan erkänna att jag var skeptisk under många veckor av min graviditet med Elian. Jag förstod inte varför ”gud” ville mig så illa, varför det hände just mig, varför jag var tvungen att göra det jag gjorde – leva livet jag levde.
Men nu förstår jag. Nu fattar jag verkligen…”
Hur som helst, det var kul att titta tillbaka ordentligt och få skratta åt det tillsammans med någon annan. Vi pratade om att det var imponerande, jag har ju förträngt det mesta, jag vill bara minnas det fluffiga, men innerst inne så vet jag att jag tänkte ”det här kommer aldrig ta slut, jag kommer aldrig mer få sova” men satan vad bra det har gått, åren går ju och jag gjorde det, jag lever, jag hängde mig aldrig i taket!
Lite bilder från när allt detta skrevs. En mörkhårig och trött mama, en liten Emilia och en tjock lillebror. Finaste ni, min vackra familj, fan vad jag har varit nära på att sälja er emellanåt men tänk hur långt vi har kommit. Jag älskar er!
Åh hjälp, det är nästan jobbigt att läsa, känner igen mig så väl. Fan, det var tufft när grabbarna var små. Framförallt att inte få sova gör ju att världen hamnar upp och ner. Men som du säger, ni kom igenom det och det har stärkt er och fått er att bli de ni är och vara där ni är just idag 🙂 Fina bilder 🙂
åååh. jag känner i hela kroppen hur tufft detta måste varit. men gud vad irriterad jag blir på dagispersonelen som blev sura föra att emilia kom sent? lite förståelse kunde väl vara på sin plats kan man tycka…
Kul att även vi får återblickar, minns många av de där inläggen från tiden då Elian var bebis.. Tänk så fort tiden går!
Ha,ha,ha!!
Faan vad kul det var att läsa..
Jag tycker du varit grym..
Sen att dina barn har skitstövlar till pappor.
Stackars A och D..
Men undrrar bara vad hände med far föräldrarna?
Då menar jag både lilla och stora E?
Vore tacksam för svar..
Love lotta.