Bedövande ok

 

Mina fina, fångade på bild i en gränd – från en underbar dag i våras…

 

Dagen.  Jag får på något sätt varenda minut att bli till timmar och dag efter dag passerar.  Sömnen är nästintill obefintlig, men jag står på benen ändå.  Vissa stunder på dagen känns ok, nästan bedövande ok, sedan är det om om hjärnan kommer på sig själv och så fortsätter tankarna snurra omkring.  Men i omgångar, så kanske går det framåt ändå?

 

Idag har Emilia varit hos en vän över lunchen, det är rätt skönt då man lyckas få saker avklarade lättare.  Vilket jag nu har gjort.  Nu sitter jag och klurar på en inköpslista som skall tas med till mataffären i eftermiddag.  Mat känns inte heller helt enkelt just nu, jag har ingen vidare aptit.  Jag äter mest för att jag måste, intresset för matlagning får stanna på viloläge just nu.

Igår blev jag dock bjuden på en extremt god hemmagjord pizza.  Troligtvis den godaste jag någonsin har ätit.  Så visst går det ändå att uppskatta, även om jag inte riktigt är hungrig.

 

Hur som helst, nu skall jag ta tag i fler saker som måste avklaras, sedan hämta Emilia och handla.

Ha en fortsatt fin dag.