När allt förändras

Har ni någonsin hört att när man väl kommer in i rutiner med sitt barn och tror att man lärt känna honom/henne så förändras allt? Nu förstår jag vad folk menar.

Elian har alltid varit lite reserverad och försiktig, han har hållt sig nära mig, inte vågat prata med främlingar, varit livrädd för människor och allt som finns runt omkring.  De senaste dygnen så har allt bara vänt.

Ikväll var vi nere på stammis-restaurangen vid havet, åt lite mat, barnen blev bjudna på glass och annat och när Elian var klar så gick han iväg på eget äventyr.  Han lekte med sin boll en bit bort, han var inne och snackade med personalen, sedan var han nere på stranden och lekte.  Han var överallt och inte ett dugg rädd.  Den enda som var rädd var väl jag, rädd för att han skulle försvinna för långt in i sin egen värld och sedan vandra bort.

Men han höll sig nära, det roliga var bara att han sysselsatte sig själv och hittade på egna lekar utan att skrämmas av folk som gick förbi eller tittade på honom.

 

Det här är rätt sköna dagar ändå.  Man kan sitta utomhus på kvällen, 26 grader, bara njuta av nuet samtidigt som barnen är ”en trappa ned” och leker på stranden för sig själva.

När livet känns förvirrande och tufft så gäller det att hitta det positiva, det som håller humöret uppe.  För lite så har det nämligen varit för mig de senaste veckorna.  Jag har ifrågasatt mycket, tänkt tills jag blivit tokig, känt mig lite nere och inte riktigt haft lust med något överhuvudtaget – men man söker efter positiv energi och positiva tankar och man håller sig kvar där man skall och behöver vara.

 

Nu börjar söndagen lida mot sitt slut och i morgon väntar vardagen igen.  Blandade känslor där.

Ha en fin kväll!