Att tappa det personliga
Publicerad,
Om jag kikar tillbaka på sådant som jag har skrivit för många år sedan så märker jag hur mycket jag har förändrats. Jag är fortfarande samma gamla tänkar- och känslomänniska men skillnaden är att jag håller mer för mig själv. Jag känner mig inte längre bekväm med att skriva om mitt privatliv, om känslor som inte angår hela världen eller sådant som är känsligt. Men det tråkiga är att jag har tappat bort den där gränsen mellan privat och personlig. Det känns som om jag bara blir mer och mer opersonlig och det har jag fått mycket kritik för. Sanningen är nog att jag är rädd. Jag har lärt mig att isolera mig själv och hålla allt inne. Jag vill inte att någon skall veta när jag är svag men om jag skall vara ärlig så är det det ofta. Som jag skrev tidigare så är jag ändå samma människa inombords. Jag tänker, jag funderar, jag grubblar och analyserar minsta lilla tills hjärnan känns sönderfriterad, tills hela kroppen är bedövad.
Men på bloggen hör inte känslorna hemma längre. Jag får inte fram det och när jag väl vill få fram något så svamlar jag i texterna eller raderar raderna så fort jag tror att någon kan veta vad det egentligen handlar om.
Sedan så får man ju tänka på att Emilia är stor och klickar sig in på min blogg då och då. Nu tittar hon inte bara på bilderna utan läser innehållet (om det inte är för långt). Då blir jag ännu mer skraj. Det här var min plats, här skrev jag om allt jag kände för, men nu är det inte lika lätt. Nu får jag skriva om mitt så bara jag kan läsa. Någon annanstans.
Så om man funderar på hur man skall få fram en lite mer personligare sida utan att blotta privatlivet, vad kan jag då skriva om? Om allmäna åsikter, kanske? Jomenvisst. Grejen är bara den att jag inte är en sådan person som orkar tycka och tänka om allt och alla.
Jag kikar på olika bloggar och ser genus, LCHF, träning, plastikoperationer etc etc. Det finns mycket jag inte står för, men jag orkar inte bry mig om dom som engagerar sig i det. Jag står inte för allt det här med genus, men jag skulle inte döma dom som gör det.
Jag skulle personligen aldrig orka leva efter en diet som lchf men jag skiter väl fullständigt i dom som gör det.
Och operationer och ingrepp då? Jag blir förvånad över hur mycket skit man kan spruta in lite här och där och skulle personligen prioritera annat och lägga pengarna på något roligare för min familj – MEN – jag har full förståelse för dom som lägger sig under kniven för att dom mår extremt dåligt.
Ja, men ni förstår nog var jag vill komma? Jag orkar inte bry mig om hur andra lever sina liv och hur folk prioriterar. Jag bryr mig bara om det som känns rätt eller fel för mig.
Jag vill bara inte tappa bort mig själv i den här bloggen, den är ju ändå min. Den skall handla om mig och jag har rätt att skriva vad jag vill och behöver. Varför har det då blivit så svårt?
Hur som helst, det var skönt att förklara lite i alla fall. Om ni har några ämnen som ni är nyfikna på, så lämna gärna en kommentar med förslag. Då skall jag skriva om mina åsikter – så länge det inte känns för privat.
en fråga som inte rör inlägget ,varför kommer DEMPAZ fortfarande upp?
Jag känner igen mig i det där med att inte vilja erkänna när man känner sig svag.. Det gör en liksom bara ännu mer sårbar. Men jag gillar din blogg lika mycket nu, som för fem år sedan. Så mig tappar du inte! Jag har kramat mig fast som en igel och älskar att följa er vardag 🙂 Du är bra!
jag har dig på bloglovin,när du skriver ett inlägg kommer inlägget både upp från Dempaz och från Denize.se
Har inte kommentrat här så mycket, men läser lite då och då. Förstår dilemmat med det privata och personliga som man inte alltid vill ska synas på bloggar. Inte lätt! För att göra din blogg lite mer personlig men inte privat skulle jag tycka att det vore skoj att se lite mer mat! Gärna bilder från era besök ute i samhället när ni handlar mat eller för den delen andra saker i affär eller på marknad. När jag är utomlands älskar jag att gå i matäffärer.
Jag tycker fortfarande din personlighet lyser igenom mycket i bloggen både genom texter och bilder. Förstår att man vill hålla det privata för sig själv, jag är också en väldigt privat person 🙂
Jag tycker att man ska skriva sånt som man kan känna sig bekväm med. Känner du inte för att skriva för personligt (privat) så behöver du ju inte det. Din blogg är toppen ändå 🙂
Om du vill vara mer privat och skriva om dina tankar sp kan du alltid lösenords skydda bloggen. Då ger du bara ut lösen till dem du vill ska läsa..
Varför bor ni i spanien?:)
Kan du inte skriva om när ni flyttade till Spanien och varför ni gjorde det? Det är jag nyfiken på 🙂