Livet är som ett spel

Ibland känns det som om jag är med i ett spel, att det sitter någon där uppe och spelar på mig och mitt liv.  Det kommer nya motgångar, höga hinder, djupa och mörka hål och så skall jag ta mig upp och över allt detta.  Sitter någon och samlar poäng för allt jag lyckas hoppa över? Det känns så, nästan ironiskt ofattbart vilken jädrans otur man kan ha när det gäller allt, med allt som sker… men det är ju tur att jag alltid lyckas ta mig igenom allt.
Men tänk vad skönt det kunde vara om livet bara rullade på utan allt skit som blåser åt mitt håll.  Det är som om det är förbjudet för mig att tänka ”gud, så underbart allt är nu… jag älskar mitt liv” för det är alltid DÅ jag får fyrtioelva nya motgångar att bekämpa.

Men så är det, livet går upp och ned för oss alla.  Vissa får uppleva jobbigare saker än andra, vissa klarar av saker bättre än andra, men det kommer alltid gå upp och ned för oss allihop.

Man får leta efter det positiva i sitt liv och hålla fast vid det.  Jag kommer aldrig tvivla på mig själv, jag tror på det jag gör och jag kommer aldrig ge upp.
Jag älskar mina barn och får kraft av att bara titta på dom.  Jag skall göra allt i min makt för att dom skall växa upp till att bli ärliga, respektfulla och ödmjuka människor.