Lite känslor nu igen
Jag sitter för tillfället och smälter maten, inväntar nattning av barn alldeles strax och stirrar samtidigt på dom där dom sitter och leker och skrattar tillsammans. Det finns inget vackrare. Dom kan vara hopplösa och tuffa att ha att göra med ibland om dagarna, men fy satan så jag älskar dom. Det finns inte ord, det finns inget som kan beskriva det jag känner när jag ser på dom och känner stoltheten bubbla över inom mig.
Man skall aldrig någonsin ta något för givet i livet, man skall inte räkna med något, känna att man förtjänar något, tro att allt kan finnas kvar… för en dag kan allt vara borta, en dag kan allt vara för sent.
Jag njuter av varenda minut (ja men nästan!?) med dom. Jag ser på medan dom växer och förändras för varje dag som går och skulle aldrig vilja vara någon annanstans. Dom gör mig till den jag är, allt jag någonsin har gjort är för dom och så skall det alltid förbli.
Jag behövde bara skriva några rader, tömma mig på känslomässiga ord och uttrycka den enorma kärlek jag bär på. Det finns inget/ingen som är viktigare än mina barn. Att folk kan sätta annat framför sina små… det kan och kommer jag aldrig förstå.
Jag är stolt över den rollen jag har, det jag alltid har offrat och gjort för dom. Jag är tacksam över hjälpande händer som finns och över dom fina människorna som finns i min tillvaro och i mitt liv.
Nu skall jag plocka undan lite och sedan skicka barnen i säng.
Jag bjuder på ytterligare en morgonbild på mig och Elian. Riktigt taskig kvalite, men jag älskar den ändå.
kärleken syns tydligt på kortet… så fint!
Hej Denize! Jag börjar med att läsa din blogg den är så fin och inspirerande. Jag är liksom dig rätt ung (21) och har en son, han är 4år. Grejen är den att jag börjar känna mig stressad över att ge honom ett syskon. Jag själv skulle ju jätte gärna vilja ha en till bebis men det kan ju vänta. Men just nu hade var en perfekt ålder för min son att bli storebror, han längtar också. Min kille pluggar och jag jobbar som vikareie så min kille vill vänta. vad tycker du om att Emilia är 6(?)år äldre än Elian? Eller hur har det varit för er? Det känns på något sätt fel att det ska gå så lång tid mellan barnen, eller är jag knäpp? Tacksam för svar 😀
Men åh så fint skrivet. Helt rätt. Jätte fin bild på er:) måste bara fråga, när du fotar barnen "in action" vilket program använder du då? Mina blir alltid suddiga när milo är igång 🙂
Åh vilken härlig bild! Sprider värme. Och du då, vilken toppenmamma du är! Go girl
Åh, vilken go' kille och så vacker mamma!
Mvh/SO
Sofia: Jag förstår hur du tänker. Men det finns ju för- och nackdelar med få tätt eller inte tätt.
Självklart är det väl väldigt olika för alla, men för mig har det funkat bra såhär. Barnen har större "nytta" av varann än vad jag trodde, även om dom självklart bråkar och ledsnar på varandra.
Emilia var tillräckligt stor för att förstå att Elian behövde så mycket uppmärksamhet, man kunde förklara saker på ett lättare sätt osv när svartsjukan dök upp.
För mig känns det i alla fall inte "fel". Men återigen så är det olika för alla…
såå fint skrivet ♥
sv: Haha säger desamma 😛 verkar som fler gjort samma sak 😀
Instämmer heeelt, det gäller att lära sig det där, att ta vara på varje sekund.
Å fy fasiken vad sugen jag blev på en trip till Spanien nu, jag skulle kunna byta snöstormen utanför mot lite sol och värme. Vad säger du, har vi en deal här eller? =)
/Eva
den vackra sanningen om föräldraskap <3
Tack för svaret Denize. Ja jag får väl helt enkelt vänta tills det blir dags och det kommer säkert vara lika underbart det med. Dina barns relation verkar vara jätte fin. Kämpa på, du är super duktig som gör allt detta ensam. Hel rätt att följa sina drömmar