Skolan i Spanien

Ca en vecka har gått och jag känner att vi börjar komma in i nya skolsystemet, få rutiner på det hela och förstå hur saker och ting fungerar.  Skolan är annorlunda här om man jämför med Sverige, det kan både jag och Emilia hålla med om.

”Mamma, allt är så annorlunda här… i skolan i Sverige när fröken behövde gå ut från rummet och hämta något så började alla barn skrika, skratta, leka och busa… men här i Spanien när fröken går ut så sitter alla fortfarande tysta och gör det dom gjorde innan”
Sa hon till mig när vi gick till plugget efter siestan.  No shit, tänkte jag bara då.

Men visst finns det sådant som inte ens jag är van vid.  Ni såg väl videon jag la upp från när jag lämnade henne i skolan första dagen? I slutet visade jag ju stängsel runt skolan med videoövervakning.  När det gäller detta är det stenhårda regler som gäller.
Grindarna öppnas fem minuter innan det ringer in och stängs fem minuter efter.  Sedan är det låst.  Detta skrämmer mig lite med tanke på att jag vet att dom finns där av en anledning… men det är ju tur att säkerheten är på topp.
Hur som helst, när man hämtar ungarna så får föräldrar vänta utanför grindarna.  Sedan kommer dom ut ur skolan en klass i taget i led, får visa fröken att ens förälder är där, sedan släpps dom ut.
Och när man lämnar så går dom och ställer sig i olika led på skolgården och får sedan gå in i skolan när deras lärare har mött upp ledet.
Ordning och reda, men smått hysteriskt… jobbigt om man skulle råka komma för sent av någon anledning.  Det finns ju en porttelefon till den stora griden, men barnen släpps bara in för sent om dom t ex har varit på läkarbesök eller liknande.  Men men, man får vara petnoga med tiderna.

Emilia har fått prova på idrotten här, vilket var skoj.  Även musik, engelska och ”biografen” – olika lärare till allt.  Och sedan de ”vanliga” lektionerna med hennes klasslärare.  Än så länge tycker hon att allt är riktigt kul.  Annorlunda förstås, med tanke på att hon inte är van vid disciplin i en skola… men skoj.  Hon säger att hon känner sig trygg, alla vill hjälpa och alla är snälla.
Även rasten är rolig nu med tanke på att hon har hittat kompisar som hon umgås med och som gärna hjälper till med spanskan.

Jag vet att jag har skrivit det dagligen nu på sistone, men jag är så GLAD att det går så bra, att hon kommer in i detta så fort.