Ont i örat

Jovisst var det öroninflammation som jag misstänkte.  Jag måste säga att jag fick lite dåligt samvete.  När Emilia ropade på mig i morse så trodde jag en stund att hon bara låtsades och försökte komma på anledningar till att inte behöva gå till skolan pga nervositeten.  Men när jag sedan insåg att hon inte kunde sluta gråta och att hon höll helt panikslaget om örat så gick det inte att tro något annat.  Öroninflammation är något bekant för min del.
Sedan åkte vi till sjukhuset och fick det bekräftat av en läkare, hämtade sedan ut penicillin och något mot värk (på tal om det; sjukvård och medicin är gratis här) och tog oss sedan hem igen.
”Hade jag öronklämation?” frågade Emilia.  Inget kläm här inte, men inflammation, ja.

Nu blir det en lugn helg med en MASSA vila för Emilias del.  Typiskt återigen att hon skulle bli sjuk precis nu i början.  Jag har en känsla av att hon kommer vara dubbelt så nervös på Måndag med tanke på långhelgen.  Men men, det löser sig! Blir man sjuk så blir man.