Varför sitta när man kan gå?

Igår skrev jag om vädrets konstraster mellan Spanien och Sverige.  Hur dom har dunjackor och mössor när det är 17 grader och sol här nere.  Vid 17 grader och sol i Sverige så räknas det i princip som sommar och man har en anledning till att gå i shorts och tunnare klänningar.

Hur som helst, en annan sak som jag kom att tänka på är att barn inte åker vagn här.  Jag har sett fåtal Spanska barn över året som sitter i en vagn.  Om ens någon överhuvudtaget nu när jag tänker efter.
Ungarna vinglar hand-i-hand med sina föräldrar över trottoarer och gator, i affärer, gående från parken.  Dom sitter fasen inte i vagnar om dom kan gå.  Man möter sällan en barnvagn på trottoaren (om det inte är en bebis där i såklart).

Elian tyckte att han skulle passa in i landet.  Idag vägrade han vagnen.  Totalvägrade.  Så han gick hela vägen härifrån och till Emilias skola.  Det brukar ta mig 15-20 minuter om jag går fort, så det är ju ändå en bra bit.
Sedan orkade han nästan hela vägen tillbaka också.  Som tur var så gick vi ut lite tidigare, annars hade vi kommit för sent.  För även om han är duktig och orkar gå så går det ju inte sådär jääättefort.