Hej Tisdag

Godmorgon!
Jag sitter förtillfället här med min klätterapa och förklarar för honom hur mycket jag avgudar honom, hur mycket jag älskar honom, hur jag aldrig skulle klara mig utan honom och avslutar såklart med fyrtioelva pussar över hela ansiktet.  Han är road.  Hans mormor brukar säga att jag är dum när jag gör så, att jag retas… han blir ju faktiskt skitirriterad… men vad fan, hur skall man låta bli? Älskade, underbara, skitjobbiga unge!

Ja ja, där kom töntmorsan fram.  I know! Men ibland svämmar det över med känslor för mina barn.  Finns ingen liknande kärlek, det är häftigt! Sömnlös natt – en efter en, trotsdagar – en efter en, gap, skrik, tjur, tårar, bristande tålamod, bajs, kiss, spyor och allmänt kaos.  Men ändå så jävla bäst!

Hur som haver, Elian är fortfarande jättedålig i magen.  Han börjar dock vänja sig liiiiite vid risvälling, så förhoppningsvis kan vi stryka ersättning helt snart.  Jag är helt övertygad om att det är det som förstör.
Annars håller vi oss till en mild kost, undviker mjölkprodukter, undviker det mesta egentligen, han får smaka proviva + sempers magdroppar, blåbärspure och så försöker jag tvinga i honom morotspure som han kväljs av bara genom att titta på skeden… hehe, känns så jäkla taskigt.  Men vi måste få ett slut på detta!

Vi har i alla fall varit uppe tidigt idag och lämnat Emilia.  Hon skulle på utflykt med skolan till någon såkallad ”Musikcirkus”.
Det var ingen större fara att få upp henne till skolan.  Hon verkade inte alltför berörd av branden igår, inget som satte sig inombords i alla fall.  Men när vi klev in i skolan och röklukten så blev hon lite bekymrad.  Hon höll lite hårdare i min hand och frågade vilken tid hon skulle hämtas.  Sedan kramades hon lite längre än i vanliga fall, sedan kom hennes polare och då puttade hon bort mig och sa ”meeeeen hej dåååå mammaaaaa”.  Lika älskad och uppskattad som alltid, hehe.

Nu börjar i alla fall Ellepelles sista krafter ta slut så jag skall ladda på med lite risgröt, sedan skall han få däcka.