Min numera lugna huligan
Elian har gått från att ha varit en galen liten vilding till att vara rätt lugn av sig. Han är en grabb med ett hett temperament och uppskattar inte när jag säger åt honom vad han skall göra, han svarar då med ”nä” och diverse olika sätt att protestera men utomhus är han en ängel.
Han springer inte åt vilket håll som helst, han springer inte alls. Han föredrar att hålla mig i handen när vi går, det är nästan ett måste för honom och släpper vi taget så vet jag att han går fot med mig.
Går jag en meter i förväg så ropar han högt som attan på mig så att jag stannar och väntar in honom.
Det är väl fördelen med att ha en ettåring som är rädd av sig. Man behöver inte oroa sig lika mycket, man vet exakt var man har honom för han vill ju befinna sig inom en meters avstånd från mamma.
Videon nedanför är filmad med iPhone åt fel håll, så ni får ursäkta den lilla bilden när jag vred på filmen.
Elian vet exakt var han får och vågar springa i förväg. Här visar han vägen!
AW! Han är så himla fin 🙂
Han är ju såå söt!
en liten miniDenize. Så lik dig, så jätte söt!
ååhh jag smälter!
aaaaaaaawe, hans ansikte på 1:23 när han säger "oj", kunde inte låta bli och "awe:a" högt för mig själv. Så sööööööööt! Och i slutet, awweeeeeee, elian bubbis!! >_<
han är ju för go!!! det är ju för häftigt att vi får se honom växa upp framför våra ögon:)!!!
Vilket gulligt klipp 🙂
Härlig unge 🙂
han är så himla sööööt!
haha, helskön liten kille asså.