Prata om allt
Med tanke på att vi befinner oss i en ny och totalt annorlunda miljö så påverkar det såklart barnen. Alla vanliga rutiner (Svenska-hemma-rutiner) är som bortblåsta, det känns som en helt annan livstid. Men med tanke på allt nytt så blir det en hel del gränstestning (kan man ens säga så? Jaja ni fattar) från Emilias håll.
Minsta lilla gräns skall testas till max och ärligt talat så driver det mig till vansinne. Jag förstår henne, klandrar inte henne, fattar exakt varför hon gör som hon gör – men ändå, jag blir smått crazy. Jag har inte tålamodet.
Idag brast det för mig. Jag orkade inte säga till på skarpen, jag orkade inte bli arg, jag orkade inte bli ledsen eller sårad av hennes hårda ord. Jag bad henne gå in på sitt rum, sedan andades jag i någon minut innan jag gick in och satte mig och verkligen pratade.
Inte om konflikten vi hade haft just då, utan allmänt. Sedan berättade hon så himla mycket som hon har hållt inom sig och stämningen lättades upp rejält.
Det är så befriande att bara prata. Jag sväljer oftast sådana tankar. Jag tänker att hon är ett barn och skall behandlas som ett barn. Men tydligen hjälper det att låta henne känna som om hon är större, som om hon har en betydelsefull roll… för det verkar hon inte inse.
Vi pratade, skrattade, grät, kramades, skrattade och grät lite till. Det är fantastiskt att vara hennes mamma och det är prio ett – alltid! Men det kändes även fantastiskt att uppleva henne som en vän också… som ett stöd.
För om det är något jag vill så är det att vara en stark och strikt mamma men även en god och pålitlig vän. Jag vill att hon skall komma till mig, prata med mig, känna och veta att jag alltid finns där – oavsett vad det än gäller.
Hon låter lite väl lillgammam, skulle nog behöva vara mer men jämnåriga barn. Det är jätteviktigt i den åldern. Tänkte på ditt vidiosnutt där du sitter med sonen i knät och skrattar. Då hör man Emila säga "oj då han ar utslag på halsen" hon säger det på samma sätt som en "tant" skulle sagt det. Känns som du håller henne undan omvärlden lite genom denna resa. Sol och bad är härligt men hur länge då? Barn i den ålder behöver också kompisar, tyvärr räcker det inte med oss vuxna bara. Låter som hon behöver komma hem nu och catcha upp med kompisar innan skolstarten, för den har du väl inte tänkt att skippa?
Hade en sån prata om allt relation med min mamma och jag hoppas verkligen och ska verkligen kämpa för att få det med min lilla tjej också! Är guld värt! 😉
Sandra: Jag är medveten om att hon är lillgammal, det har hon alltid varit.
Men barn finns det i alla länder att umgås med.
Men herregud vilken patetisk kommentar längst upp! Varför får man inte åka utomlands med sina barn några veckor/månader? Barn hittar alltid andra barn oavsett ursprung eller språk? Dom sitter inte ensamma på en öde ö som du får det att låta som. Vad tar dom för skada igentligen av vara utomlands vill jag veta :S