Fjortisfest

Tack vare mina föräldrar har jag nästan blivit bortskämd med egentid om kvällarna.  Jag har gått från en ensam-och-jämt-hemma-mamma till en partymama.  Ok, jag skall inte överdriva… men ändå, jag har varit ute fler gånger bara under den här resan än sammanlagt de senaste typ 2-3 åren.
Att festa är långt ifrån prio ett i mitt liv.  Det känns som om jag tröttnade på det för många år sedan, att jag inte går miste om något bara för att jag inte lämnar ifrån mig ungarna och festar var och varannan helg.
Men samtidigt trivs jag lite med att kunna gå ut efter att barnen har somnat, ta någon god drink och bara slappna av.  Vi bor bara ett par minuter från en rätt skön bar/klubb, så det behöver ju inte bli så avancerat med resor hit och dit.  Man går ut en stund och har nära hem efteråt.

Igår festade vi dock till det på ett mindre skönt sätt.  Det skulle bli min och brorsans sista utgång innan han lämnar oss och återvänder till sin vardag i Sverige, så vi ville hitta på något annat än det närliggande haket.
Vi hoppade in i en taxi och blev avsläppta vid en känd nattklubb.  Först och främst så var man tvungen att köpa biljetter i någon lucka, sedan ställa sig i kö och så blev vi till sist insläppta av en dryg vakt.
Min första tanke är att medelåldern där måste vara 14.  Småbarn springer runt med drinkar, hoppar upp och ned utan tröjor och är allmänt… små.
Jag och brorsan kollade ganska omgående på varandra, höjde på ögonbrynen och suckade och skrattade.
Några steg vidare in i lokalen så möttes vi av en jävla hoppborg mitt i allt, sedan blev det skumparty och det hela kändes bara som ett barnkalas.  Fast med alkohol.

Hur som helst så blir allt vad man gör det till.  Vi fick i alla fall en sista kväll och nu när han skall åka hem igen så blir ju tempot lugnt och som vanligt med hemmakvällar igen.  Så det gäller ju att ta vara på tiden – vilket vi gjorde.