Tiden går

Just nu för fem månader sedan så var Elian 2 timmar gammal, vi låg kvar nere på förlossningen, jag försökte äta mackor men var i chock och hade blandade känslor inför allt.  Men satan vad stolt jag var över min son… och stoltheten växer för var dag.

Han har ju förändrats som bara den bara över den här resan.
Han sover bra, äter bra, är glad för det mesta, charmar alla i närheten, säger ”mamamama” och ”eiiioo” för det mesta när han pratar, rullar runt och förflyttar sig, vägrar ligga i vagnen om han är vaken och vad mer….. han försöker ställa sig i krypställning men det går väl sådär.

Hur som helst, idag blev korven 5 månader och det firade han med att sova 3 timmar på flyget och skrika hela bilresan hem för att han var uttråkad.
Nu sussar han sött i sin egen säng.  Det var ett tag sedan han låg i den.
De sista veckorna innan vi åkte var ju ett helvete så jag gav upp sova-i-egen-säng-grejen och lät honom sova bredvid mig.  Så vi får väl se hur det går i natt…