Det bästa som finns

Båda barnen ligger och sover sedan några timmar tillbaka, jag slökollar på Beck på 4an och väntar på ett herr Ellepelle skall vakna och vilja ha flaskan.  Sedan skall jag lägga mig bredvid honom och somna till ljudet av hans andetag – precis där jag hör hemma.
 
Det känns skönt att vara laddad med en helt ny slags kraft, Emilia var glad och busig hela kvällen och somnade efter många hårda kramar med ett leende på läpparna.
Ibland behöver man komma bort för att inse hur mycket man har.  Självklart är jag medveten om att jag älskar och avgudar mina barn villkorslöst varenda dag, men jag tror att det är nyttigt att få tänka på sig själv, samla sig och hinna sakna de som betyder allra mest.
 
Även fast allt kan kännas så grymt hopplöst ibland så är jag så glad för att jag lever där jag lever och har det jag har.  Två vackra och friska och helt unika barn… jag älskar er (återigen) så mycket så jag önskar att jag kunde finna ord – men det finns inte tillräckligt.