Vi kan leva på choklad

Ingenting har riktigt blivit som planerat idag.  När skall jag lära mig? Det blir ALDRIG som planerat – i alla fall inte i min värld.  Hur som helst, jag hade massor att uträtta… och hur mycket fick jag gjort? Inget.  Inget alls, faktiskt.  När jag skrev i förmiddags att vi var på väg ut så sov Elian som en stock, sedan var han hungrig och sedan var allt för sent.
Hur som helst så ringde det på dörren där emellan och ett bud kom med 100 flaskor Cocio chokladmjölk.  Jag kan säga att dottern blev överlycklig.  Gissa om hon tjatade sönder ”kan jag få chokladmjölk” idag? Jesus.  Skulle aldrig ha visat henne.  I och för sig hade det varit jäkligt svårt att gömma alla förpackningar… dom har tagit över.
Men meeen… efter att jag hade hämtat upp henne från dagis fick jag ett sms om att jag hade paket att hämta.  Jaså? Emilia öppnade och där i låg jackor och tröjor för GNEIS.  Superfint! Det kommer även upp en tävling i samarbete med dom inom kort, så håll utkik.

Sedan har jag bara hunnit laga mat, promenera i lägenheten med vagnen och umgås lite med Emilia innan båda barnen nyligen somnade.
Nu njuter jag av några minuters tystnad och frihet.  Jag kommer dock inte orka njuta av det så länge då mitt huvud har gett upp och jag själv skall kasta mig själv i säng.
I morgon har jag en hel del inplanerat.  Men som detta inlägget började: det blir aldrig som planerat, men jag skall göra mitt bästa.  In till Stockholm skall jag i alla fall!