Spöken och hundar. Rädd mama!

I natt sov jag och Elian ensamma på övervåningen.  Jag är livrädd.  Man har hört fotsteg och andra ljud där uppifrån när det inte har varit någon där och jag har spökfobi.  Jag låg halva natten och analyserade varenda ljud och slog upp ögonen för minsta lilla.  Sedan blev jag asglad varenda gång Elian vaknade så jag hade sällskap.  Det händer ju ofta? Haha. 
Han vaknade i alla fall klockan fem och man var mindre utvilad, men solen sken och det var lugnt ändå.  Vi slapp ju spökena!
Sedan blev det kaffe och frukost i solen och det stekte på ordentligt och jag funderade till och med på att bada… men vad fan hände sedan? Den klarblåa himlen blev grå och så kom det kyliga vindar.
Förhoppningsvis är det bara tillfälligt.  Emilia har ju tjatat om att gå och bada enda sen igår…

Hur som helst, Elian ligger och sover i vagnen… den stod ute till en början men helt plötsligt kom en lös, stor jäkla hund in på gården och skällde och jag fick panik.  Jag är dels extremt rädd för okända hundar efter att jag blev biten i ansiktet när jag var mindre och så blev man ju såklart rädd när vagnen stod utomhus.
Men min fader lyckades skrämma iväg den och jag slet in vagnen snabbt och till slut sprang den hemåt igen. 
Nu står i alla fall vagnen här inne.  Synd att man skall behöva vara rädd för att gå ut på ens egen tomt.  Det är till och med staket runtom, bortsett från vid ett berg… och den vägen var den bra på att hitta, tyvärr.

Men men, nu väntar vi på bättre väder sedan skall det fiskas och grillas och allt möjligt igen.
Kom fram nu, solen! Ha en skön lördag.