Man mår inte alltid bra
Idag har jag haft en sådan där dålig dag som vi alla har till och från ibland. Tålamodet har varit lika med noll, tankarna någon annanstans och överallt. Jag har varit irriterad, nere och bara väntat på att dagen skulle ta slut. När kvällen äntligen närmade sig och barnen somnade så fick jag sätta mig i mitt hörn med hörlurar på, lyssna på musik och samla tankarna och avnjuta några gamla Oth avsnitt.
Ibland kan jag känna mig så himla vilsen. Jag vet exakt vad jag har och var jag befinner mig – hur kan man då känna sig vilsen? Ensam kanske. Jag avgudar mitt liv, jag har vad jag behöver men ändå finns det något hål inom mig, något som fattas, något som jag någon dag möjligtvis finner – något som gör mig hel. Helt hel. Jag vet inte vad det är än, men något måste det vara.
Jag tänker på var jag står idag, vad jag har skapat och byggt upp och jag är stolt. Över mig själv, över mina barn, över livet jag orkar leva… efter allt som har hänt. Jag får höra att jag är stark… men vissa dagar måste man få vara svag. För att finna styrkan. Det kommer bättre dagar, det går upp och sedan går det ned. Det vet jag.
Det är tur att mina kids bjuder på pussar och kärlek. Även fast dom driver mig till vansinne ibland.
Emilia, Elian… jag älskar er. Jag lever för er. Varje dag, varje natt, varenda andetag… allt är för er. Tack vare er.
Jag vill även säga grattis till min alltid älskade morfar som skulle ha fyllt 65 år idag. Men för fem år sedan tog cancern honom ifrån oss. Gud tar dom bästa…
du är stark Denize, och du är duktig! Men även duktiga och starka mammor har sina svackor, och det är helt tillåtet! =)
Gud så sjukt vackert du skriver. Du är en otrolig förebild!
Varje gång jag klickar mig in här lämnar jag bloggen med antingen ett leende som dina söta barn smittat av sig med, eller en chock för hur dina ord kan träffa rätt i känslor man själv har. Du är grym.
"Courage doesn't always roar. Sometimes courage is the little voice at the end of the day that says I'll try again tomorrow. "
— Mary Anne Radmacher
Du är grym. Beundrar dig varje dag. Många, många kramar!
Vet ej hur jag skall börja det här, men jag ger det en chans! Jag är en tjej på 24 år med en son på 6 mån. Jag & min kille bor ihop (han är även far till barnet). Vår son är vårt allt & jag älskar honom mer än något annat. Men trots att vi är två så är det självklart tufft vissa dagar & jag känner mig otillräcklig ibland. Det jag egentligen vill säga är att du skall vara otroligt stolt över dig själv & det du lyckas med var dag. Du har två otroligt fina ungar & det måste ju bero på en riktigt bra mamma. Du är också yngre än mig & har varit mamma ganska mycket längre än jag har varit. Det jag vill komma fram till är bara att du inspirerar mig oerhört. När jag sätter mig vid datorn ser jag alltid fram emot att läsa din blogg & se hur det går för din familj. Och alla har sina dagar, då man ej känner sig på topp, men det är inget att skämmas för- du skall vara stolt! Lycka till i livet- du är fantastisk!
Var med och tävla i min blogg med ett av dina svart/vita bilder. det är kanske din favorit bild. Gå in på bloggen o läs igenom vad som behövs göras för att vara med. ha en fortsatt bra dag. kram
Direktlänk till tävlingen!
http://snuttefis.blogg.se/2010/december/tavling.html#comment
Jag vet vad du menar för jag har vart där själv. Jag va oxå en ganska ung mamma.Jag är fortfarande relativt ung och mina fina, fina killar är stora nu. Det som slår mig och som jag vill dela med mig av är att försök lev i nuet. Inte alltid så lätt men dock så viktigt. För det är som alla säger att tiden går så fort. Min lilla lilla kille som jag födde för nu 26 år sen sitter där med ett eget litet barn i sin famn. Och jag kan fortfarande sörja att han inte vill sova med mig i sängen. =)Det slår mig ofta att jag borde ha tagit tillvara tiden då när de va små mycket mer. För den tiden kommer ju aldrig tillbaka. Jag vet att det inte är så lätt för det är så mycket man vill. Och så klart måste man få ha sina dagar för att orka gå vidare. Och ensam är inte stark. Ta alla hjälp du kan få. Det mår barnen bra av med. Tror jag.
Denize jag har följt dig sen playahead tiderna. Alltså ganska många år. Jag har aldrig kommenterat men jag måste bara säga att du finns i mina tankar som en förebild. Jag är bara ett år yngre än dig men en dag då jag blir mamma, så hoppas jag att bli likadan som du. Du är en fin OCH stark människa. Glöm inte det. Vi alla har svackor ibland men det är ju normalt. Fortsätt med din fina blogg. Jag kommer att läsa. 🙂
Jag är en PMS-kossa, så mår dåligt en vecka varje månad… har jag dessutom haft sjuka eller tvära barn, så blir just den veckan en helvetesvecka 🙂 haha!! Otroligt gulligt skrivet till din käre morfar… Cancer är INTE kul, kan relatera till den piss-sjukdomen också!!
Hoppas allt är bra med dig, har du inget för dig den 18e så är du varmt välkommen på tjejmiddag/uppessittarkväll, med julpyssel eller bak… blir vad de blir 🙂 kram
Jag älskar att läsa din blogg, den gör att jag längtar till framtiden och mina egna barn.. Kanske också för att jag ser mig själv som ensamstående. Sen är väll jag också som alla andra: nyfikna på unga mammor! Haha! Men dåliga dagfar är helt okej, när man inte vet vars man är påväg och ensamheten tränger på. Men det kommer, det kommer någon och tar bort tomheten tillslut, det kanske bara tar ett tag. Hoppas jag då iaf, för min egen skull också.
Nåväl, kom ihåg att du har många som följer din blogg också = många fans! 😉 du är en inspiration för mig och det har blivit en vana att kolla din blogg varje dag.
Det är de starka som vågar vara svaga!Önskar dig all lycka.
Finns det inga dalar så finns det inga toppar i livet.
Du är fantastisk Denize, på alla sätt och vis! Önskar dig och din finafina familj all lycka!