Bomba inte mig, tack!
God kväll,
Jag sitter för tillfället och väntar på att Elian skall vakna för kvällsflaskan som vanligtvis sker mellan 22-23 någon gång (bortsett från igår då han ville ha den kl 02 istället… hm..) och sedan skall jag hoppa i säng.
I morgon skall jag bege mig in mot staden så tidigt som möjligt för att få julklapparna avklarade.
Jag måste dock erkänna att jag är lite rädd. Jag är ju inte direkt sugen på att sprängas i bitar om man säger så. Och jag har maximal otur, det vet vi alla. Men äh, man skall nog överleva. Det är ju för övrigt helt sjukt egentligen att något sådant händer i Sverige. Men det är väl inte helt rätt att låsa in sig pga det? Hoppas jag.
Men men, jag skall nog kika på något Oth avsnitt och tänka på annat innan min grabb skriker efter mig (käk).
Natti!
Det är verkligen helt sjukt att det händer i Sverige!
Jag tänkte precis så i början, men har börjat tänka om. Risken att jag blir ihjälbombad, skjuten eller våldtagen är inte större idag är vad den var förra veckan, jag är bara mer medveten om att det kan hända. Människor lever med hot om våld och bombningar varje dag, men de låter inte detta ta makten över deras liv. Precis så måste vi resonera. För vad vore livet värt om man inte vågade leva det?