Och så blev det… svart!

Fredag idag, jag borde vara sådär naturligt överlycklig som man alltid är på fredagar efter jobbet.  Idag är jag för trött helt enkelt.  Efter en helnatt av någon slags stalker tog jag mig till jobbet vid 6 i morse ändå, jag kände dock så fort jag kom dit att det var en dålig ide.
Några timmar orkade jag med innan jag tuppade av, kroppen sa ifrån.  När ska jag lära mig att lyssna på kroppen? När ska jag inse att jag inte orkar hur mycket som helst?
Hur som haver, en välförtjänad helg väntar nu.

För tillfället leker dotra hemma hos en dagiskompis och kommer inte hem på ett par timmar.  Jag borde sova, jag vill sova, jag försökte sova.. men jag måste erkänna att jag är lite skraj efter natten.
Undra om man ska sätta veckans serieavsnitt på laddning och lägga sig i ett kokhett bad medan?  Kroppen bultar faktiskt lite av smärta efter dagens plattfall rakt ned i betonggolvet på jobbet.  Halvt pinsamt, men jag tycker faktiskt synd om mig själv.  Visst får man det ibland?

Imorgon ska jag dumpa min brud hemma hos sin mommo och moffa, hon längtar – jag längtar mindre.  För även fast det kan vara sweet med sovmorgon då och då så saknar man hennes skratt och babbel som fyller lägenheten med liv MEN jag behöver som sagt vila och på måndag är hennes dagis stängt, hon skall vara där tills dess.
Undra vad man skall göra då med dagarna för sig själv? Passa på att träffa en nära vän som man träffar för sällan, kanske låta plånboken svida och äta middag ute?
Det blir nog snarare att ligga hemma framför tvn med en fet godispåse och svulla.  Det låter helt ok!

Over and out