Inte utan min dotter

Du går mig på nerverna med din trotsiga attityd, du jävlas med mig så att jag kokar dagligen, du testar dina gränser bara för att göra mig förbannad, du härmar varje ord jag säger när jag är sur, du imiterar mig när jag försöker prata allvar, du skrattar åt mig när jag skriker, du gnäller för att skapa lite drama. 
Ibland blir vi så arga på varandra så att vi blänger på varandra, sitter med armarna i kors och suckar djupt.  Det dröjer dock inte länge förrän vi ramlar ihop och brister ut i skratt. 

Ingen mamma-dotter relation är en dans på rosor.  Hell, att ha barn över huvudtaget är ingen dans på rosor! Det är tufft emellanåt, man blir trött, man blir less, man går varandra på nerverna bara för att.
MEN fan vad jag älskar varenda dag med min trotsiga femåring.  Jag fascineras av hennes personlighet, hennes värme inombords trots hennes unga år.  Folk kan säga att jag skapat henne, gjort henne till den hon är, uppfostrat henne på egen hand.  Jag ser det inte så, jag ser på henne och undrar hur en sån underbar varelse kan finnas.  Så varm, så otroligt jäkla varm.  Självklart kan jag ta på mig äran när det gäller en strikt och bra uppfostran för den har jag varit hård med men jag tänker på hennes insida.  Hon är unik, helt enkelt… vad fan skulle jag ta mig till utan henne? Bara gud vet hur jag känner…

Att vara mamma är ett heltidsjobb.  Jag älskar dig, Emilia… du ger mig kraft!